wislawa symborska

Utopia

Island where all becomes clear.

Solid ground beneath your feet.

The only roads are those that offer access.

Bushes bend beneath the weight of proofs.

The Tree of Valid Supposition grows here
with branches disentangled since time immemorial.

The Tree of Understanding, dazzlingly straight and simple,
sprouts by the spring called Now I Get It.

The thicker the woods, the vaster the vista:
the Valley of Obviously.

If any doubts arise, the wind dispels them instantly.

Echoes stir unsummoned
and eagerly explain all the secrets of the worlds.

On the right a cave where Meaning lies.

On the left the Lake of Deep Conviction.
Truth breaks from the bottom and bobs to the surface.

Unshakable Confidence towers over the valley.
Its peak offers an excellent view of the Essence of Things.

For all its charms, the island is uninhabited,
and the faint footprints scattered on its beaches
turn without exception to the sea.

As if all you can do here is leave
and plunge, never to return, into the depths.

Into unfathomable life.

transby S Baranczak and C Cavanagh

and made available by those nice nobel people
and because it's the time of year when i need to shake the moths out of my crap swedish here it is in swedish

Utopia

En ö där allting bara klarnar.

Här kan man stå på bevisens grund.

Den enda väg här finns är den framkomliga vägen.

Buskarna bara dignar under alla svaren.

Här växer Riktiga Förmodans träd
med sina sedan gammalt utredda grenar.

Det storstilat raka Förståelsens träd
vid källan som heter Å På Så Vis.

Ju längre in i snåren, ju bredare öppnar sig
Självklarhetens dal.

Finns det något tvivel, så skingras det av vinden.

Ekot tar till orda utan anrop,
förklarar så gärna världarnas hemligheter.

Till höger en grotta; där ligger själva meningen.

Till vänster Djupaste Övertygelsens sjö.
Sanningen lättar från botten och flyter upp i dagen.

Dalen behärskas av Bergfasta Förvissningen.
På spetsen sitter Springande Punkten.

Ön är trots sin tjusning öde,
och på stranden syns små märken av fötter,
samtliga vända i riktning mot havet.

Som om man bara begett sig härifrån
och utan återvändo sänkt sig i djupet.

I ett liv man inte begriper.

trans by Anders Bodegård